Aktion Österbotten   Aktion Österbotten   Logo
HANKMO BYAR
FAKTA OM HANKMO FÖRENINGAR & FRITID FÖRETAG & TJÄNSTER BO I HANKMO
KORSHOLM   På svenska    Skriv ut sidan
FAKTA OM HANKMO
Karta
Sevärt & bildarkiv
Hankmo byars historia
Landstigning i Österhankmo; Finska kriget 1808-1809
Minnesfesten 22.6.2008
Kringshändelser i Finska kriget 1808-1809
Historik över dikesmaskinen Autodigger
Historik över Hankmo-harven
Historik över Oppstu kvarnen
Byaplan 2008-2013
Händelsearkiv 2008
Händelsearkiv 2007
Kontaktuppgifter & länkar
Händelsearkiv 2009
Händelsearkiv 2010
Händelsearkiv 2011
Händelsearkiv 2012
Händelsearkiv 2013
Händelsearkiv 2014
Händelsearkiv 2015
Händelsearkiv 2016
Händelsearkiv 2017

Landstigningen i Österhankmo midsommaraftonen 1808 samt striden i Vasa på midsommardagen

Finska kriget (1808-9) inleddes den 21 februari 1808.

Kriget ledde till att Finland och Sveriges gemensamma historia sedan tidig medeltid avslutades. Finland förblev ryskt med viss autonomi under drygt hundra år fram till självständigheten 1917.
Ryssarna överskred den sydöstra gränsen utan krigsförklaring i sydöstra Finland. Den Svenskfinska armen retirerade norrut, taktiken gick till en början ut på att undvika strid och invänta förstärkning från Sverige.
Den första stridskontakten mellan svenskar och ryssar skedde i Pyhäjoki i norra Österbotten. Därefter följde strider i Siikajoki och Revolax som resulterade i att ryssarna pressades söderut under vårvintern.
Sveaborg kapitulerade emellertid den 8 maj vilket innebar ett svårt slag för det svenska försvaret.

Midsommaren 1808 hamnade Hankmo under några dagar i händelsernas centrum när en svensk undsättningsexpedition landsteg i  Österhankmo  (förmodligen Lillvik eller Kalkmagasin)
Översten och generaladjutanten Johan Bergenstråhle ledde expeditionen på ca. 1100 man från Sverige. Styrkan bestod av soldater från Jämtlands och Västerbottens regementen samt vargeringsmän (lantvärn). Fyra kanoner ingick i beväpningen. Avsikten med undsättningsexpeditionen var att erövra Vasa från ryssarna samt agera i fiendens rygg. Båtarna i eskadern som förmodligen bestod av många mindre fartyg dvs. bondskutor och Ålandsskutor anlände sent på midsommaraftonen. Till expeditionen anslöt sig ca. 2 – 300 bönder från trakten. Bönderna utförde bla. avancerad underrättelse och spaning.
Överste Bergenstråhle marcherade med huvudstyrkan genast via Kvevlax och Veikars till Vasa. En mindre styrka med kapten Sandman tog vägen genom Kvevlax, Koskö och Karperö och en liten trupp med fänrik Qveckfeldt gick från Kvevlax till Smedsby. De båda mindre styrkorna hade stridskontakt längs vägen och nådde inte fram till Vasa och striderna där.
Striden i småstaden  Vasa på midsommardagen blev hård. Ryssarna under ledning av generalmajor Nikolaj Demidov var numerärt överlägsna. Svenskarna trängde in i staden vid östra tullen längs Postgatan mot Köpmansgatan och striderna utkämpades som regelrätta gatustrider med kanoner inblandade. Svenskarna kunde emellertid inte avancera mot övermakten, Bergenstråhle sårades och tillfångatogs. Den svenska styrkan måste så småningom retirera och förföljdes av ryssar som var stationerade i Lillkyro ända till Österhankmo. Två allmogebåtar med flyende sköts i sank (Montgomery 1842). Ryssarna uppträdde hotfullt i Kvevlax men lokalbefolkningen klarade sig utan dödsoffer
(K.V. Åkerblom 1923).
Striden i Vasa slutade i katastrof för den svenska expeditionen, 16 officerare och 256 man förlorades i stupade, sårade och fångar. Uppgifterna varierar, hur många som egentligen stupade och dog av sina skador kan inte verifieras. Fångarna verkar ha fritagits senare. Från Österhankmo stupade bonden Isak Jakobsson Kux född 1757. Av ryssarna stupade och sårades även ett okänt antal, uppgifterna varierar mellan knappt 100 till 250. 
Vid striderna och den efterföljande ryska plundringen av Vasa dödades 17 oskyldiga civila vasabor. Detta var den kusligaste händelsen under hela kriget (Petander 1978).

De överlevande i den svenska expeditionen seglade norrut och förenade sig så småningom med general Mauritz Klingspors arme i Nykarleby. Från början var det meningen att Klingspor och Bergenstråhle skulle förena sina styrkor mot Vasa men Klingspor låg overksam i Nykarleby under midsommaren.
  
Till Bergenstråhles expedition hörde även krigsskeppet Kronprinsen. Löjtnant Fredrik Ridderhjerta och löjtnant Jacobson landsteg i Sundom med 50 jämtlänningar. Truppen deltog inte i Vasastriden utan hade som uppdrag att leda den så kallade bonderesningen. De ukämpade tillsammans med lokala bönder framgångsrikt flera mindre strider mot ryssarna söder om Vasa och i Närpes. Från Vallgrund kom tex. 13 bönder med skötbåtar.

Ett av syftena med Vasaexpeditionen var också att få igång bonderesningar i Österbotten. Detta var en av kungen Gustav IV Adolfs huvud ideer för att vinna kriget men som i det stora sammanhanget inte lyckades så väl. Även om svenskarna förlorade i Vasa gjorde striden tillsammans med Ridderhjertas bondestödda kamp söder om Vasa att ryssarna kände sig pressade. De drog sig därför tillbaka till Lappo och förlorade där ett slag mot Adlercreutz den 14 Juli 1808.

Midsommar annandag 2008 kommer Hankmo att uppmärksamma 200 årsminnet av landstigningen och striderna i Vasa. En minnessten avtäcks vid Kalkmagasinbryggan i Österhankmo och därefter blir det samling i ungdomslokalen med mat, kaffe och tal av Nils-Erik Nykvist. En minnesutställning med befintligt, digert  material över kriget på lokalnivå har sammanställts och kommer att visas under sommaren i uf-lokalen. Lokalhistoriskt blir det här ett unikt tillfälle för intresserade att bekanta sig med både kända och okända fakta om krigshändelserna i Vasatrakten för 200 år sedan.

 

Bilder i anslutning till landstigningen och kriget

 

På den här stranden vid Lillvik-Kalkmagasinhamnarna i Österhankmo landsteg den svenska styrkan på 1100 man under ledning av Johan Bergenstråhle midsommaren 1808.

 

Böndernas beväpning 1808 bestod av deras egna lodbössor samt en och annan gammal rostig pistol, för resten var de försedda med vässade trästörar, liar och hemgjorda spjut.
Föremålen på bilden är ett försök att rekonstruera böndernas primitiva vapen som de beskrivs i litteraturen. Alf Svan, Ralf Nylund och Henrik Westerback visar de rekonstruerade vapnen.

 

No. 23 Källdnäs soldattorp. Platsen är utmärkt på lantmätaren Nils Ekholms karta från 1758. I närheten ska finnas en källa med namnet soldatkällan. Huset som är i privat ägo har även fungerat som marthagård och kallades för Simos Lisos.

 

Trossvagnkorgen som troligen härstammar från finska kriget hittades vid Golkas kvarn på 1980-talet. Alf Svan förevisar vagnskorgen som numera finns vid Kvevlax hembygdsmuseum.

 

Bilder från 200-årsminnesfesten i Österhankmo 22.6.2008, klicka här!

 

Arbetsgruppen för minnestillfället i Österhankmo

Mikael Herrgård  

Ansvarig utgivare: Västerhankmo samfällighet / Stefan Råback, tel. 050 5902525     Senast modifierad: 23.6.2008