Aktion Österbotten   Aktion Österbotten   Logo
HANKMO BYAR
FAKTA OM HANKMO FÖRENINGAR & FRITID FÖRETAG & TJÄNSTER BO I HANKMO
KORSHOLM   På svenska    Skriv ut sidan
FAKTA OM HANKMO
Karta
Sevärt & bildarkiv
Hankmo byars historia
Landstigning i Österhankmo; Finska kriget 1808-1809
Kringshändelser i Finska kriget 1808-1809
Historik över dikesmaskinen Autodigger
Historik över Hankmo-harven
Historik över Oppstu kvarnen
Byaplan 2008-2013
Händelsearkiv 2008
Händelsearkiv 2007
Kontaktuppgifter & länkar
Händelsearkiv 2009
Händelsearkiv 2010
Händelsearkiv 2011
Händelsearkiv 2012
Händelsearkiv 2013
Händelsearkiv 2014
Händelsearkiv 2015
Händelsearkiv 2016
Händelsearkiv 2017

Sammanställning av historik över dikesmaskinen " AUTODIGGER " konstruerad av mekanikern Isak Wahlstedt d.y.  ( 1883-1968 )

Den restaurerade Autodiggern vid Hembygdsgården.

 

Isak Wahlstedt som var född 1883, visade redan som ung goda tekniska anlag. Han gick förutom i byns folkskola åren 1893-96, även i Kronoby folkhögskola åren 1901-02. Han studerade vid Vasa Industriskola (Tekniska skolan) 1904-06. Han praktiserade på Metvikens Mekaniska Verkstad i Vasa mellan skolorna och även därefter. År 1907 for han till Amerika för att vinna praktik. Han anställdes vid Chicago Flexible Shaft co:s verkstäder, han började där på verkstadsgolvet, men flyttade snart till ritkontoret.

Hemkommen från Amerika, började han 1912 konstruera en dikesmaskin som var avancerad för sin tid, emedan den även samtidigt bredde ut dikesjorden, samt var självgående. Provdikningar med denna prototyp utfördes hösten 1912 för att utröna konstruktionens riktighet. Maskinen grävde diken efter beräkningen. Wahlstedt inlämnade ansökan om patent på sin uppfinning den 13 december 1912 och erhöll patent på maskinen 25 september 1913. År 1913 uppförde Wahlstedt en verkstad i hembyn, samtidigt som han konstruerade en ny modifierad version av sin dikesmaskin. Det var denna förbättrade version som fick namnet AUTODIGGER. Vid provdikning med den nya maskinen arbetade den t.o.m. bättre än konstruktören väntade. Maskinen framdrevs med en 16 hästkrafters petroleum motor, placerad ovanför framhjulen, tillverkad särskilt för ändamålet i Wickströms motorfabrik i Vasa.

 

Auto-digger i utvecklingsskede, notera den specialbeställda motorn på bilden!

Wahlstedt sökte även patent på den nya versionen, vilket han fick i Tyskland 2.12.1913 och i Sverige 21.1.1915. Meningen var att under vintern 1913-14 tillverka ytterligare två nya maskiner. Om det blev så vet vi inte. Den maskin som idag finns utanför hembygdsgården, är en något förbättrad version  av den modell som fick namnet Autodigger, stommen är densamma som i version två  vilket framgår av fotografier som är tagna under arbetets gång samt patentritningarna. Det är den tredje versionen som tillverkades. Kvevlax lantmannagille ordnade hösten 1914 ett tillfälle för demonstration, då Isak Wahlstedt visade sin dikningsmaskin i arbete. Den yrde upp den uppgrävda jorden 3- 4 meter på vardera sidan om det upptagna diket, som blev ca. 1,2 m brett i övre kanten och 0,5 m djupt, med 20 cm bred botten, rakt och vackert. Maskinen dikade 4 längdmeter i minuten  och medhann vanligen 2000 m per dag. Dikets storlek gick att reglera, genom att sänka eller höja grävaggregatet.

Autodiggern gjorde ett snyggt arbete!

Man konstaterade, att sättet med skovlar anbragda på hjul var bättre än det, som använts på s.k. dikesplogar. Dikningsmaskinen var emellertid så dyr ( 5-6000 mk), att den kunde inköpas bara av en sammanslutning. Men man ansåg, att det borde fås en till varje socken. Wahlstedt gjorde själv alla ritningar och modeller till de olika delarna och lät gjuta dem i Metvikens Mekaniska Verkstad i Vasa, men för övrigt utarbetade allt det övriga i sin egen verkstad. Maskinen arbetade bra på stenfri jord, men på stenig mark var det sämre, emedan stenar kilade fast mellan skovlarna och vingarna som kastade ut jorden med den påföljd att armarna till vingarna gick av enär de var av gjutgods. Detta trots att maskinen var försedd med en anordning som automatiskt skulle koppla ur om den stötte mot något hårt föremål. Det påstås att Ryska armen skulle ha varit intresserad av maskinen. Men det finns inga bevis för att så skulle ha varit fallet. Man kan nog sätta ett stort frågetecken till det här påståendet i synnerhet när det visade sig att maskinen inte fungerade i stenbunden terräng. I varje fall blev det ingen försäljningsframgång för hans maskin.

 

S:t Petersburg var vid denna tid ett viktigt tekniskt centrum. År 1915 for Isak Wahlstedt till St. Petersburg, han arbetade där i L-M Ericsson och Nobels fabriker som fanns där vid denna tid. Under tiden han var där ingick han 1916 äktenskap med Hilma Dahlman. När revolutionen utbröt i november 1917 blev det hastigt uppbrott, det påstås att det blev så bråttom vid flykten att de måste vada över gränsfloden Systerbäck för att överhuvudtaget komma därifrån helskinnade. De förlorade allt de ägde där och det blev att börja om från början när de kom hem, men det är en annan historia.

Källor: Kvevlax Historia, hembygdsböckerna Västerhankmo by I och II, tidningsreferat från år 1913 och 1914, Sonen Wilmer Wahlstedts biografi över sin far Isak Wahlstedt d.y.

Sammanställd 12.3.2007, kompletterad 24.1.2017 av Birger Näsman. 

 

Ansvarig utgivare: Västerhankmo samfällighet / Stefan Råback, tel. 050 5902525     Senast modifierad: 25.1.2017